Traditionen säger att skogsrået, eller vittra som hon också kallas, är släkting i rakt nedstigande led till Adams första hustru; Lillith. Lillith fördrevs från paradiset när hon vägrade vara mannen underdånig. Sedan blev hon irrande som en osalig ande i öknen och urmoder till alla vitterfolk, skrômt och trolltyg. Mer moderna rön hävdar att hon är det som blev kvar av Freja, när människorna slutade tro på Asagudarna.
Oavsett vilken härkomst hon har, så sprang hon inte omkring i skogarna i ett genomskinligt spetsnattlinne. Hon såg ut som en vanlig bondkvinna, möjligtvis var hon lite finare klädd. Män som träffade henne på henne i skogen borde ha tagit varning eftersom kvinnor inte fick gå ensamma i skogen hur som helst. Men skogsrået var en strålande skönhet, och det var svårt för männen att tänka förnuftigt när de mötte henne. Tyvärr hade hon ett lyte som tog ner det vackra intrycket. Hennes rygg var som en trädstam täckt med mossa, och under kjolen skymtade en rävssvans. Kanske var det till och med så att trädstammen som hon hade bakpå ryggen fanns där för att dölja något som var ännu värre; att hon inte hade någon rygg alls, utan bara ett gapande hål, som man kunde se tvärs igenom.
Trots detta lyckades hon locka män att gå vilse i skogen, få barn med henne, eller ingå äktenskap med henne. Männen blev som hypnotiserade; vittertagna. Men om man lyckades kasta ett stålföremål över mannens huvud, eller få honom att uttala Jesu Kristi namn, så var förtrollningen bruten, och skogsrået måste släppa honom ifrån sig.
foto:Jerker Jansson